igår kväll fick jag reda på att en nära till mig och framför allt familjen låg på sjukhus och var dålig, inatt somnade han in.

Jag trodde aldrig att det skulle ta så hårt på mig som det faktiskt gjorde, han var ingen släkting direkt men styvfarfar som jag såg som en morfar då jag själv inte har min mormor eller morfar kvar i livet. Det känns tomt utan honom och jag skänker alla mina tankar till hans fru som jag tycker om så himla mycket och jag ska se till att hon har det bra ? till tomas och hans syskon. ..... Älskade Kjell

har faktiskt försökt blogga från mobilen men de funkade varken igår eller imorse så jag gav upp och tänkte att jag försöker här, då gick det lite bättre! 

well.. igår gjorde jag inte så mycket var iväg till skogsrundan på efter middagen och kom väl tillbaks vid 11 tiden och jag deckade typ direkt... haha vissa förstår ju varför ;)) 

idag har jag inte planerat ett skit, ska take it easy och sova för jag e helt körd i både kropp och huve hahaha... pinsamt känner mig som en gammal tant i kroppen :P 

kan säga att jag mår bättre, fortfarande lite i chock haha.. men jag har haft en lång lång lång conversation och nu börjar bitarna falla på plats igen. 

jag är taggad för att gå upp imorgon och do my thing, sen hur det blir...time will tell som jag alltid säger. 

det gör ont, så himla ont inom mig.. ångesten och paniken bara bubblar inom mig och det känns som att jag blivit påkörd av en bil x100. det är rätt sjukt att man kan gå ifrån att vara världens lyckligaste till att känna sig helt värdelös och lurad, stampad på och bara helt tom på ord. 

jag försöker tänka på annat, jag försöker så mycket att komma upp på banan igen och att vara lika stark som jag var igår, men hur är det möjligt? jag vill varken se eller höra ditt namn jag vill inte se dig heller, inte höra din röst och inte få ett enda samtal eller sms ifrån dig. för det gör mig spyfärdig. Fan att DU kunde få mig såhär svag och såhär jävla oerhört sårad och ledsen. 

När man får ett oväntat sms och man bara går sönder av smärta... Varför känner jag såhär? Varför bryr jag mig ens? Har ingen anledning till att bry mig men jag gör det så jävla mycket!

Ångesten bara kommer ikapp mig och det känns som att jag drunknar och får ingen luft alls, allt bara snurrar i huvudet och jag undrar vad det är som händer och vad får mig att känna såhär? Jag hade inte planerat att få ett sånt sms och jag var inte förberedd på hur jag skulle hantera det OM jag skulle fått ett sånt sms.

Min värld bara gick under på några sekunder och hur jag ska hitta tillbaka till där jag var för någon timme sen. Jag var så stark fram tills idag, några ord i ett sms kan få dig att gå sönder i hundratusen bitar och bli lika svag som en fjäder typ... Minsta lilla får mig att bryta ihop och bara skaka. Jag slutar inte att skaka, jag tittar bara rakt in i väggen och väntar på det dära smset 'Förlåt' eller 'Det är inte alls så, det är en dröm' ...

#hejjagkommerliggasömnlösinatt

man blir lika besviken när man märker att man lägger energi på fel people, jag vill ligga i armarna på suma jekarr nu och må bäst.

jag kan knappt bärga mig till fredag.

Den filmen var brutal, så himla sorglig och jag grät mig igenom den. Två gånger ville jag spy för att det var så äckligt, annars grät jag bara.

Hemsk!!

Dum som jag är håvade jag i mig en till Celsius Cola och ligger här med hjärtklappning och har sovit en timme eller något.

Jag ska ta det lugnt om jag inte går bort till stan en sväng för att träffa Nån.. Han tjatar så. Kanske om jag finner ork och att hjärtklappningen släpper.. :)

Har hört att den ska vara hemsk!! Så ska se på den nu och uppdatera er senare om hur den var :)